Världen

Den mörkrets värld där vår saga utspelar sig har mycket gemensamt med vår egen: det är år 2010, i Sverige styr moderaterna och folk oroar sig över finanskrisen. Men spelets värld är en mörkare avbild, där kriminaliteten är utbredd liksom korruptionen, städerna stora och smutsiga och människor vänder sig till extrema åsikter och religiösa uttryck för att dämpa rädslan för det onämnbara farliga som alltid är närvarande.

Men det är också en värld av magi och myter. Varelser och krafter finns mitt i det mänskliga samhället, men dolt från människorna som hellre vänder bort blicken och ger vetenskapliga förklaringar än möter det oförklarliga. Bland människorna finns odödliga, väsen och magiker som lever sitt eget liv, enligt sina egna regler, i egna samhällen. De påverkar och påverkas av det mänskliga samhället men deras existens måste alltid hållas hemlig för människorna.

Vampyrerna, de odödliga, eller bara “släktet” som de kallar sig själva, föddes alla som vanliga människor. När en annan vampyr beslutar sig för att skapa en avkomma, att göra denna människa till odödlig, tömmer man människan på blod och ger den i dödsögonblicket vampyrblod att dricka. Kroppen dör i en plågsam och utdragen process men varelsen lever sedan vidare som odöd. Så skapar man nästa led i förbannelsen, eller välsignelsen.

En vampyr har vissa saker gemensamt med de gamla myterna om dem, men skiljer sig också från dem. En vampyr åldras inte men få vampyrer överlever längre än några hundra år utan att bli galna eller så livströtta att de går frivilligt i dvala. En vampyr måste dricka blod för att överleva men kan göra detta utan att döda sitt offer eller göra det till vampyr. En vampyr tål både kors, vitlök och kan gå över rinnande vatten men tar allvarlig skada av både solljus och eld. En påle genom vampyrens hjärta dödar inte men paralyserar så att vampyren inte kan röra sig, i övrigt är vampyrer tåligare än människor och kan hela sig men kan absolut dödas med tillräckligt mycket våld.

Många har frågat sig men ingen vet varifrån vampyrerna kommer, hur länge de funnits, och varför. Det finns gott om teorier, men vampyrerna ursprung är dolt i myternas dimma.

En vampyr är inte bara en människa med övernaturliga krafter, vampyren ÄR en övernaturlig varelse som lever av den livskraft som finns i blod. Mycket av människans personlighet och karaktär finns kvar när den blir vampyr men inom vampyren finns alltid ett rovdjur, “besten”, som slåss med förnuftet och mänskligheten om herraväldet. Rovdjuret reagerar som ett djur och lever för att dricka blod, den natt då den helt övervinner vampyrens mänskligare sida kommer jakt och blod helt uppfylla vampyrens sinne. Varje vampyr har sitt sätt att hantera sitt inre monster, vissa väljer att locka fram det för att lära sig hantera det och andra odlar sin mänskliga sida för att hålla besten svag. Den vampyr som tappar sin mänsklighet börjar också se mindre mänsklig ut: huden blir blekare, ögonen mer insjunkna, huggtänderna tydligare och tillslut kan rena djurdrag som klor och päls framträda. Hos alla vampyrer finns möjligheten att besten tar över i vissa situationer, om vampyren börjar få slut på blod i kroppen kan besten gå i raseri av hunger, om vampyren känner sig hotad kan besten ta över av rädsla och om vampyren blir tillräckligt provocerad eller i våldsamma situationer kan besten ta över och i raseri slå vilt omkring sig. En vampyr i raseri är ovanligt stark och mycket farlig och besten kommer försöka slå mot källan till raseriet i första hand och sedan urskillningslöst mot alla andra.

Blodet är essentiellt på alla sätt för de odöda. Blod är inte bara föda, det är kraft. Den livskraft som finns i människornas blod är vad som håller vampyrerna levande, den finns också i djur men den livskraften är inte lika stark och kan inte mätta äldre vampyrer. Det blod som skapade vampyren är också vad som kan komma att forma den. Varje vampyr tillhör en blodslinje från skapare till avkomma i generation efter generation, dessa blodslinjer är uppdelade i fem klaner. Blodet inom en klan har vissa egenskaper som kan påverka vampyrens personlighet och som skapar en fallenhet för vissa förmågor. Vampyren kommer vara samma person som de var som människa, men över tid finns alltid en dragning till vissa klanspecifika karaktärsdrag. De flesta vampyrer strävar också efter att hitta en avkomma som passar in i det blod de kommer dela.

De fem klanerna är Mekhet, Ventrue, Gangrel, Daeva och Nosferatu. Alla klanerna lever sida vid sida i de flesta större städer över jorden. Inom en klan finns ingen övergripande organisation men då man träffar någon av samma blod bör de behandlas som avlägsna släktingar, med artighet och generositet.

För mer specifik klaninformation, se klanernas egna sidor.

Vampyrblod har också förmågan att bilda blodsband. Om en människa eller vampyr dricker av ett blod vid flera tillfällen kommer en stark lojalitet, närmast att liknas vid kärlek att bildas till den vampyr som gett blodet. Detta kallas blodsband och är något oerhört starkt och mäktigt, som många vampyrer fruktar att hamna under.

Genom blodet lär sig vampyrer att hantera övernaturliga förmågor, så kallade discipliner. Dessa kan ta många olika former, alltifrån en övermänsklig styrka eller snabbhet till att läsa någons tankar eller omvandla sig till sten. Vissa discipliner är så enkla i sin form att en vampyr själv kan träna upp sin förmåga, medan andra kräver en lärare. I teorin kan alla vampyrer lära sig använda alla olika krafter, även om man kan ha olika talang för det ena eller andra, men vissa discipliner är specifika för en klan eller ett samfund och lärs sällan ut till främlingar. Med åren lär sig en vampyr utveckla de discipliner han har och säkert lär han sig nya, och på så sätt blir det tydligt att en gammal vampyr alltid är mäktigare än en ung och oerfaren sådan.

Vampyrer blir oftast bundna till sina hemtrakter. Dels för att staden är där människorna, och därmed födan, finns. Men också för att resande är farligt för en vampyr som måste söka ett säkert gömställe under dagen och att komma till en främmande domän är alltid en risk då de bofasta vampyrerna kanske väljer att inte ta emot en nykomling. Därför är det naturliga för en vampyr att skapa ett hem tills sig själv där man sover säkert i de områden man känner väl. Hemmet är vampyrens fristad och ofta en väl utvald plats där vampyren kan känna sig säker. Självklart finns det också mer nomadiska individer bland släktet, men dessa är få och ses alltid med viss misstänksamhet av de mer bofasta vampyrerna.

Släktet i en stad är knappast en homogen grupp, där finns individer och grupperingar med mycket skilda åsikter och sätt att leva. Men dessa vampyrer bildar ändå ett gemensamt samhälle, ofta styrt av den mäktigaste vampyren som helt enkelt utropar sig till furste av domänen och har tillräckligt med allierade för att kunna hålla kvar den titeln. Då vampyrer blir mäktigare med åren är det oftast de äldre som innehar de högsta positionerna, men de unga är fler och det är inte okänt att de reser sig mot de äldre och störtar dem i blodiga inbördeskrig.

Fursten har under sig ämbetsmän; en seneschal som för furstens talan och är den högra handen, en lagman som upprätthåller stadens lagar och en härold som utlyser furstens vilja. Utöver dessa brukar fursten ta råd av de mäktigaste i staden och av de som leder politiska fraktioner.

En furste har rätt att på sin domän utropa de lagar som passar denne, dessa lagar är vad Uppsalas Furste stadfäst:

Maskeraden - Detta är en väldigt spridd tradition hos vampyrer över hela världen. Den innebär att man aldrig ska avslöja sin övermänskliga natur för människorna eller på annat sätt dra uppmärksamheten till sig och vampyrsamhället. Brott mot maskeraden är en mycket allvarlig sak som riskerar vampyrernas säkerhet och överträdelser kan ge dödsstraff.

Liv och död - Fursten har rätt att reglera vampyrpopulationen på sin domän. Ingen får skapa en avkomma utan furstens tillåtelse, om så ändå sker har fursten rätt att avrätta både mästare och avkomma. Likaså äger ingen rätt att döda en annan vampyr utan furstens mandat. Bråk och strider är inte ovanliga men att döda en annan av släktet är fursten förbehållet, ibland utövat genom hans ämbetsmän.

Jaktmark - Fursten har rätt att uppdela och införa restriktioner kring var vampyrer i Uppsala jagar. Under lång tid har det inte funnits några sådana restriktioner, men efter att oroliga tider drivit allt fler vampyrer att jaga i centrum, har staden delats upp i domäner. En karta över dessa finns under “Geografi.”

Presentation - En nyanländ vampyr i Uppsala måste presenteras för fursten och erkännas av denne inom tre nätter från ankomsten. Vampyrer som befinner sig på domänen utan lov ses som fiender till staden och fursten.

Freden - Stadens mest tolkningsbara lag är att ingen får äventyra freden i domänen. Denna är inskriven för att kunna avstyra inbördeskrig mellan fraktioner eller klaner. Strider och rivalitet förekommer som sagt, men det finns en osynlig gräns för hur långt man kan gå innan lagen träder i kraft. Lagen används också mot förrädare mot styret eller andra fiender till staden.

Då en vampyrs ålder också indikerar dess makt är det hävdbundet att vampyrer delas in i fyra åldrar; en nyomfamnad kallas ofta Barn under de första åren, under den tid då mästaren fortfarande har skyldighet att ta hand om och uppfostra sin avkomma och bär ansvaret för dennes handlingar. När vampyren sedan blir erkänd som sin egen kallas den Neonat. När vampyren blivit runt 50 år, och hunnit uppnå en viss nivå av respekt och ett visst inflytande börjar den benämnas Ancilla. Och slutligen när vampyren överlevt till att bli närmare 200 år kallas den Äldre.

På den politiska arenan i en stad finns alltid fraktioner; s.k. kovenant eller förbund. Dessa är sammanslutningar av vampyrer från de olika klanerna som samlas kring en politisk eller religiös agenda. Medlemmarna inom ett kovenant står ofta varandra nära, även om inre slitningar och rivalitet såklart förekommer. Till skillnad från vampyrens klan är detta ett frivilligt val som individen gör när den blivit tillräckligt gammal. Då dessa sammanslutningar är aktiva i sitt ställningstagande och arbetar för att uppnå vissa mål är de en maktfaktor att räkna med, vilket gör att kovenantledarna har en rådgivande position till fursten. De vampyrer som valt att inte ansluta sig till ett kovenant är däremot i en svagare position, utan en grupp som stöttar står man ensam och har därigenom inget inflytande att räkna med.

Uppsalas kovenant kallas Invictus, Ordo Dracul, Cirkeln, Kartiska Rörelsen och Lancea Sanctum. För mer information om dessa kovenant, se deras respektive sida.

Vampyrer lever i och av det mänskliga samhället, men hur vampyren förhåller sig till människorna och hur mycket man beblandar sig med dem är individuellt. Vissa jagar i mörkret och anfaller sina mänskliga offer, andra jagar på fester genom att charma människorna. Vissa isolerar sig från det mänskliga samhället och andra bygger upp imperium av handel eller kriminalitet utifrån sina mänskliga kontakter.

De flesta vampyrer har åtminstone någon mänsklig tjänare. En tjänare, eller ghoul som de ibland kallas, är en människa som vampyren gett av sitt blod att dricka. Människan blir av blodet starkare och kan så småningom få några av sin mästares krafter, men tjänaren blir inte vampyr och får inga av nackdelarna. Av blodet bildas även ett blodsband som gör människan till en fullständigt lojal undersåte till vampyren. Tjänaren slutar åldras så länge den regelbundet får av blodet, men om den skulle sluta kommer den att åldras igen alla år i ett svep, vilket kan vara farligt för den som varit tjänare för länge… Blodet gör också människan beroende och kommer, som en knarkare, snart att göra vad som helst för vampyrblod. I teorin kan en vampyr ha många tjänare eftersom det inte finns några lagar som förhindrar det, men då en tjänare måste kontrolleras för att inte bli en risk mot maskeraden och det blod man måste ge dem gör att vampyrer sällan har mer än en handfull.

Vampyrer är såklart inte det enda övernaturliga som gör gatorna osäkra. Även om de lever dolt från just människorna är varelser av olika slag mer eller mindre kända av vampyrerna. Alla har kanske inte träffat en demon eller en varulv, men få vågar påstå att de inte skulle kunna finnas. Rykten, myter och fakta blandas och gör det omöjligt att avgöra exakt vad som finns och inte. Några är dock mer välkända i de övernaturligas kretsar;

Magiker - vissa människor verkar födas med en förmåga att påverka verkligheten efter viljan. Dessa magiker har få saker gemensamt med de trollkarlar som kanske kan frammana mindre övernaturliga fenomen efter fasta ramar och ritualer. Hur mäktiga magikerna egentligen är är dock osäkert och verkar skifta från individ till individ. Magikerna är få men är kända av vampyrerna då de delar det mänskliga samhället som arena. De verkar var individbaserade men har någon form av lös “intresseorganisation”.

Varulvar - några människor får förmågan att förvandla sig till varg när de vill. Några lever i staden och andra till skogs. De blir med tiden allt mer aggressiva till sättet, rovdjurslika och lever alltid i tätt sammanknutna flockar. De verkar dock ointresserade av vampyrerna eller andra övernaturliga varelser och håller sig för sig själva.

I övrigt kan man råka på ockultism, religiös tro så stark att den kan rubba berg, spöken, spådomar, häxor, onda och goda andar… För varje hundratal lurendrejare och charlataner finner man ibland det som verkligen är övernaturligt, och man vet aldrig vilken form det tar sig…

Det finns också de som är de övernaturligas motståndare. I världen finns det flera organisationer som är inriktade på att jaga upp och förinta vampyrer och andra varelser som bebor människornas samhälle. Några av dem är amatörmässiga och är inget riktigt hot men andra är högst professionella, har kunskaper om det övernaturliga och har stora monetära tillgångar till sitt förfogande. De är inte överdrivet vanliga, men man vet aldrig när deras informatörer är i staden eller när ett rykte om övernaturligheter når dem.